|
FYRBYN Fyrmästarbostaden är bostad för en av tillsynsmännen på ön och byggdes 1858-1859 samtidigt med fyren och en del andra hus. Idag är många av husen om- och tillbyggda. I byn finns ett naturum med hembygdsmuseum i den gamla skolbyggnaden. Huset byggdes 1939 och fungerade som skola fram till 1963. I den gamla skolbyggnaden finns numera ett naturum med hembygdsmuseum. Huset byggdes 1939 och användes som skola till 1963. I den gamla skolsalen på bottenvåningen finns en utställning om hur Gotska Sandöns bildats och om djurlivet på ön. På övervåningen kan man läsa om fyrarnas historia. I ett annat rum kan du läsa om strandningar, se galjonsfiguren från den i Franska bukten år 1878, strandade barken ”Esther Smeed”, gamla vrakdelar, Gottbergs bössa m.m. naturum med hembygdsmuseum iordningställdes och invigdes sommaren 1983. Den så kallade "Privatägartiden" pågick 1783 - 1859. Den inleddes med att Benedictius arrenderade ön av staten 1783 - 1801. Det var nu nybyggareran satte fart. Gamla gården, då kallat ”Nybygget” började byggas upp och blev öns centrum. 1784 restes det första huset, vilket följdes av flera, boningshus, ladugård, stall och förrådsbyggnader. Man bröt mark, odlade upp åkrar och hägnade in ängar kring gården. Åkerlappar och beteshagar växte fram. Man höll kor, hästar, oxar, svin, getter och höns. En alltför intensiv fårskötsel bedrevs och tidvis uppgick antalet får till flera hundra vilket tärde hårt på öns natur. Av övriga byggnader som funnits här anar man bara husgrunderna av en del, till exempel, en större gårdsbyggnad, den s.k. "Herrgården", där Petter Gottberg bodde. Öppnar Du den södra dörren på Gottbergs fängelse hittar Du en informationstavla, delvis med fotografier, över de byggnader som funnits vid Gamla gården. Fyrmästaren Karl Bourgström lät omkring 1900 bygga en jakt- och fiskestuga vid S:t Annae som idag kort och gott kallas "Bourgströms". Stugan är känd genom författaren och konstnären Albert Engströms bok "Gotska Sandön". I boken finns stugan avtecknad, både utifrån och inifrån och ser idag ut precis som den gjorde då. Inne i stugan finns ett antal dekorationsmålningar på skåpdörrar och lådfronter. Målningarna är gjorda av Albert Engströms dotter Malin som var gift med Karl Bourgströms son, Bror. Stugan och uthusen är delvis byggda av strandvirke och vrakgods, källaren är förmodligen en gammal kajuta. Skåp och annat från båtar har bidragit till inredningen, och några av de små fönstren utgörs av gamla båtventiler. Stugan användes som sommarställe fram till 1970 och siste private ägaren var Bourgströms sterbhus. Ca 300 meter öster om Bourgströms ligger Nymans stugor. Den första stugan byggdes 1926 som jakt- och fiskestuga av dåvarande fyrmästaren Oskar Ekman. Bodarna och båthuset tillkom senare. 1941 köptes stugan av sjöfartsrådet Jaques Nyman, uppvuxen på Sandön som fyrvaktarson. Han använde stället som sommarstuga fram till sin död 1970. Vid stugorna finns en brunn med drickbart vatten. När man har vandrat långt kan det vara skönt att ta en svalkande klunk av det friska och kalla vattnet. Fyrmästaren Karl Bourgström lät bygga Tomtebo 1899. Stugan användes i första hand, för övernattning vid de årligen återkommande säljakterna. Albert Engström bodde här vid ett par tillfällen, under 1920-talet, då han var på Gotska Sandön och skrev sin bok om ön. Gotska Sandöns första kapell byggdes 1894 och fungerade som både kapell och skola. 1934 brann det ner, skolan fick flyttas till fyrmästarbostaden. Nytt kapell stod inte klart förrän 1950. Initiativ till nybyggnation togs av sjökapten Hans Hansson, mera känd under namnet ”Kapten Bölja”, I en skogsglänta, en knapp kilometer söder om Gamla gården ligger Gotska Sandöns kyrkogård. Den invigdes den 2 juli 1845, men användes redan innan som begravningsplats. Här har de flesta, som avlidit på ön, eller hittats drunknade utmed stränderna fått sin vila. Förr i tiden när det var glest mellan prästbesöken hölls begravning i vanlig ordning, ledd av någon ur fyrpersonalen. Innan graven lades igen hade en trätrumma tillverkats. Denna ställdes på kistlocket och därefter fylldes graven igen och ett trälock lades på trumman. När prästen kom till ön kunde han, genom trumman, lägga ner de tre skovlarna jord som behövdes för att begravningsakten skulle vara slutförd. Gotska Sandön fick sin andra begravningsplats, ”Ryska Kyrkogården", 1864. Den är belägen i Franska bukten något hundratal meter innanför stranddynen. Ett tjugotal ryska sjömän har, i samband med den ryska örlogsångklipperten ”Wsadniks” strandning, fått sin sista vila här. Området är inhägnat och ett ortodoxt kors - av trä är rest. År1899, enligt Hjalmar Söderlunds anteckningar, byggdes ett mausoleum (gravkammare) av fyrvaktare Hjalmar Söderlund. I mausoleet står fyra kistor i vilka Hjalmar, hans far Anders, mor ”Madame” samt en son vilar. På sin fars kista har Hjalmar, på ett brevpapper skrivit: "Här hvilar under den Allsmäktiges beskydd Anders Johansson Söderlund, född den 26 januari 1813 i Noche Chatarina, Liffland, död den 26 maj 1858 på Gotska Sandön. Guds nåd, frid och velsignelse hvile öfver hans stoft och minne". På Norra sidan, mitt ute på burgen reser sig Gums- eller den så kallade kineskullen, med gamla torra tallar uppe på krönet. Kullen är en rest av en vandringsdyn, som blev kvar som ett så kallat "vittne" när randdynen vandrade vidare in mot ön. I en djup svacka uppe på kullen ligger "Kinesens grav", en rund stensättning, i form av ett solkors, lagt av vita kiselstenar. Det berättas att en kines, som hittats drunknad på ön, ligger begravd där. Åren 1858-59 byggdes två likadana fyrar på öns nordvästra del. Fyrarna bildade en enslinje och varnade för grundet Kopparstenarna beläget ca 10 distans norr om ön. Den nordligaste av fyrarna är idag utanpå stålkonstruktionen klädd med eternit. Fyren är 24 meter hög och byggd på kraftiga träpålar som skruvats ned i sanden.Den södra fyren revs 1903 och ersattes av en bifyr som visar fast rött sken i en sektor över ovan nämnda grund. För att komplettera fyrarna vid Bredsand uppfördes en fyrstationen vid Tärnudden 1883. Denna var i bruk fram till 1913, då den på grund av vandrande sanddyner övergavs. Fyrhuset togs bort samma år och flyttades till Idö utanför Västervik. Bagarstugan finns kvar idag och man kan se bakugnen genom ett fönster på kortsidan. I övrigt är den nästan helt begravd i sanddynen. Det andra huset inrymde en militär signalstation under både första och andra världskriget. Följer man hörnfodret uppåt med blicken ser man att huset är påbyggt. Taket låg under första kriget vid skarven. När andra kriget kom hade skogen växt upp och blivit högre och därför var man tvungen att bygga på en våning till. En modern, stagad stålmast med fyrljus har ersatt den gamla fyren. Den nya restes 1971 (då den gamla övergavs) och drivs av solceller med batteriuppbackning. Öns östligaste punkt är Kyrkudden. Vad man vet så har det aldrig funnits något kapell eller kyrka där, däremot kan namnet kopplas till det forntida röse som ligger inne på burgen. Röset var väl synligt innan burgen på senare år börjat växa igen. Fyren på Kyrkudden byggdes 1913 för att tillsammans med Hamnuddsfyren
|
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
|